Utsläppshandel

Utsläppshandeln är en marknadsbaserad metod för att hantera utsläpp. Staterna kan välja mellan olika metoder för att hantera och begränsa utsläpp. Utsläpp har traditionellt sett begränsats med administrativa styrmedel som bland annat omfattar olika mängdbegränsningar och riktvärden. Ekonomiska styrmedel är utsläppskatt, investerings- och produktionsstöd och utsläppshandel.

I utsläppshandeln är det fråga om handel med utsläppsrättigheter. För sina utsläpp behöver inrättningar och företag som omfattas av handeln motsvarande mängd utsläppsrätter som de kan bedriva handel med. Den totala mängden utsläppsrätter på marknaden bestämmer helhetsutsläppen för de inrättningar som omfattas av utsläppshandeln. Till följd av handeln kan enskilda aktörers utsläpp variera.

Utsläppsrätterna fördelas bland marknadsparterna till exempel på basis av historiska utsläpp eller vid en auktion. I Finland omfattas drygt hälften av växthusgasutsläppen av EU:s utsläppshandel.

Under de senaste åren har uppmärksamheten i Europa särskilt gällt klimatförändringen och utsläppshandeln gällande växthusgaser. Handel kan emellertid också bedrivas med andra utsläpp, ett gott exempel på det är handeln med svaveldioxidutsläpp i USA.

Energimyndigheten som utsläppshandelsmyndighet

I Finland är Energimyndigheten den nationella utsläppshandelsmyndigheten, och i myndighetens uppgifter ingår bland annat att bevilja och övervaka utsläppstillstånd, upprätthålla utsläppshandelsregistret, övervaka att skyldigheter till följd av utsläppshandeln iakttas och att godkänna utsläppshandelskontrollörerna.

Energimyndigheten för också årligen in utsläppsrätterna på verksamhetsutövarnas depåkonton för enskilda anläggningar i utsläppsregistret. Införseln i registret baserar sig på Statsrådets beslut om fördelning av utsläppsrätter.